Rangordning.
Igår var Ulrika med sin hundar, Camilla med Tekla och jag med mina odågor på "vår" skogspromenad.
En hel del hundar i olika raser, kön och ålder och så intressant att se deras rangordnings uppgörelse...
Flex, Yenna och Tekla som varit tillsammans nu ett antal gånger hade allt på det klara var de hade varanda och vems som var vars på "chefpostionen".
Men Arven (keplie ca 9 månader) och Bella (ESS ca 4 år) var helt nya i denna flock.
Dessa två damer blev flitigt påhoppade av Tekla, 8.5 månader.
Hela tiden var hon fram till dem och tryckte ihop dem lite lagom.
Då vi gått i ca 20 minuter var rangorningen färdig och Tekla såg ganska trött ut, hon fick ju jobba en del på att visa sin rang.
Bella som alltid är som en iller i skogen var mycket dämpad och höll sig mycket nära mattes ben, med mycket sänkta öron och svansen lågt ner med en krok i svanstippen.
När Tekla närmade sig henne såg hon ut som om hon skulle kräkas, det gick inte att ta miste om hennes känslor för Tekla. Enligt Bella var Tekla bland det äckligaste hon att sett i sitt liv och det synts så otroligt på denna hund.
Så intressant att se, Bella var totalt förändrad, jag har adrig sett henne så där.
Måttet blev dock rågat för denna toleranta dam då Flex kom och försökte uppvakta henne innan han skulle bestiga henne, då fick hon nog och fräste ifrån till honom. Han blev lite förnärmad, ville hon inte?! =)
Själv kände jag en lättnad att han fick nobben, jag tycker det är bra då han får sig en avhysning av tydliga tikar!
Arven fick sig också lite av Tekla, men Arven accepterade fort deras rangordning.
Men gick Tekla för långt då svarade Arven tillbaka litegrann, någon jävla måtta får det vara på den där schäferdonnan det finns en gräns =)...
Det är så skönt att kunna släppa hundarna med vilka raser som helst och inte behöva vara rädd för slagsmål, men Flex litar jag inte riktigt på då det gäller honom ihop med andra hanar.
Ska jag släppa honom med andra hanar vill jag ha med mig en kunnig person OM det skulle hända något.
Jag har ju varit lite oroad för Yennas beteende i mörker, hon har varit så osäker, inte velat lämna mina ben utan varit ganska klängig.
Men nu har detta beteende vänt, hon sprang på men kom tillbaka efter ca 20 meter, sedan ut igen.
Kan det ha berott på att ingen hund sprang omkull henne, utan hon fick springa ifred?!
Ikväll blir det jägarexamen och jag kan då inte läxan vi hade, kunna alla fåglar utantill, det känns så svårt att få in alla dykänder, simänder, måsar mm.
Så kväll blir det inget för hundarna, bara en kort rastningen runt industriområdet.
Men imorgon ska jag åka skidor med dem, tror att det blir att fara på Halljärv.
För där kan jag ha Yenna lös och behöver inte vara rädd att de ska skita i spåret =).
Sambon har konstaterat att hundarna luktar mycket illa och det kan nog stämma.
Så det bir nog ett bad i grönsåpa för dessa två ikväll efter sista rastningen.
...........................................
Det gick inte att ha hundarna vilandes de blev helt tokiga, en sparktur runt "vanliga" Tallvik, se var de nöjda.
Yenna ser lite mager ur igen så jag ökar på maten ganska regält får vi se om det blir bättre?!
Allt för nu!
//Linda
En hel del hundar i olika raser, kön och ålder och så intressant att se deras rangordnings uppgörelse...
Flex, Yenna och Tekla som varit tillsammans nu ett antal gånger hade allt på det klara var de hade varanda och vems som var vars på "chefpostionen".
Men Arven (keplie ca 9 månader) och Bella (ESS ca 4 år) var helt nya i denna flock.
Dessa två damer blev flitigt påhoppade av Tekla, 8.5 månader.
Hela tiden var hon fram till dem och tryckte ihop dem lite lagom.
Då vi gått i ca 20 minuter var rangorningen färdig och Tekla såg ganska trött ut, hon fick ju jobba en del på att visa sin rang.
Bella som alltid är som en iller i skogen var mycket dämpad och höll sig mycket nära mattes ben, med mycket sänkta öron och svansen lågt ner med en krok i svanstippen.
När Tekla närmade sig henne såg hon ut som om hon skulle kräkas, det gick inte att ta miste om hennes känslor för Tekla. Enligt Bella var Tekla bland det äckligaste hon att sett i sitt liv och det synts så otroligt på denna hund.
Så intressant att se, Bella var totalt förändrad, jag har adrig sett henne så där.
Måttet blev dock rågat för denna toleranta dam då Flex kom och försökte uppvakta henne innan han skulle bestiga henne, då fick hon nog och fräste ifrån till honom. Han blev lite förnärmad, ville hon inte?! =)
Själv kände jag en lättnad att han fick nobben, jag tycker det är bra då han får sig en avhysning av tydliga tikar!
Arven fick sig också lite av Tekla, men Arven accepterade fort deras rangordning.
Men gick Tekla för långt då svarade Arven tillbaka litegrann, någon jävla måtta får det vara på den där schäferdonnan det finns en gräns =)...
Det är så skönt att kunna släppa hundarna med vilka raser som helst och inte behöva vara rädd för slagsmål, men Flex litar jag inte riktigt på då det gäller honom ihop med andra hanar.
Ska jag släppa honom med andra hanar vill jag ha med mig en kunnig person OM det skulle hända något.
Jag har ju varit lite oroad för Yennas beteende i mörker, hon har varit så osäker, inte velat lämna mina ben utan varit ganska klängig.
Men nu har detta beteende vänt, hon sprang på men kom tillbaka efter ca 20 meter, sedan ut igen.
Kan det ha berott på att ingen hund sprang omkull henne, utan hon fick springa ifred?!
Ikväll blir det jägarexamen och jag kan då inte läxan vi hade, kunna alla fåglar utantill, det känns så svårt att få in alla dykänder, simänder, måsar mm.
Så kväll blir det inget för hundarna, bara en kort rastningen runt industriområdet.
Men imorgon ska jag åka skidor med dem, tror att det blir att fara på Halljärv.
För där kan jag ha Yenna lös och behöver inte vara rädd att de ska skita i spåret =).
Sambon har konstaterat att hundarna luktar mycket illa och det kan nog stämma.
Så det bir nog ett bad i grönsåpa för dessa två ikväll efter sista rastningen.
...........................................
Det gick inte att ha hundarna vilandes de blev helt tokiga, en sparktur runt "vanliga" Tallvik, se var de nöjda.
Yenna ser lite mager ur igen så jag ökar på maten ganska regält får vi se om det blir bättre?!
Allt för nu!
//Linda
Ömsom vin ömsom vatten...
eller heter det så?!
Tanken var då att livet kan verkligen förändras, men på något sätt hoppas och tror jag att det goda segrar.
Mina tankar finns hos en bekant som går igenom en fruktansvärt kris just nu och jag hoppas ljuset återvänder snart!!!
Lucas och Oscar passar på att leka med garaget Oscar fick av tomten, men mesta tiden bråkar och slåss de.
Har hunnit morra till åt dem på morgonen och känner att det kommer att bli en lååååång dag idag.
Mitt projekt idag är att städa bort juen och samtidigt passa på att dammtorka och vaska, men det sätter jag inte igång med förrän Frida kommer från skolan och kan roa sina bröder och jag har hunnit vila till playhouse disney.
Hundarna sitter framför diskbänken och väntar på den blötlagda maten, deras väntan är också lång.
Flex har sina återkommande problem med mungiporna, det blir stora inflammerade sår som kliar för honom och stinker!!! När jag ser/känner att det är på väg brukar jag vara extra duktig med att torka honom torr vid mungipan.
Går inte det till sig är det bara att tvätta med alsolsprit flera gånger per dag tills det blir bättre.
Kanske blir det en promenad medan Frida har basket träning ikväll, mellan 17:45 - 19:00.
Jag tror att jag ska gå där i skogen mot Svartbyn, det är en perfekt tur, då hundarna kan vara lösa, den tar ca 45 minuter.
Man kan fortsätta efter ett skoterspår och jag tror att man hamnar på Djupträsket men så långt ska inte jag gå, inte ikväll iallafall =).
Skidorna får stå idag, få se om jag tar mig iväg till Lappberget före torsdag.
Det här med att blogga?!
Jag har några bloggar jag följer och det är såna jag känner att jag kan jämnföra mig med, dessa "modebloggar" ger jag inte så mycket för, men det beror nog på att jag inte är så modern av mig =).
Det jag inte riktigt förstår är då det verkar som om vissa bloggaren inte vill att människor ska läsa deras bloggar, men varför bloggar man då???
Och vad får mig att skriva pesonliga saker som alla kan läsa?
Jag skriver väl det jag tycker är okay att hela Bränna, Sverige, världen vet om mig.
Om jag väljer att skriva personliga saker är ju sannorlikheten att detta kommer ut om jag själv skriver det i bloggen som faktiskt är offentlig och den är ju offentlig för att JAG SJÄLV valt att lägga ut det, eller har jag fel?!
Sen kan man ju fråga sig varför jag har ett behov att dela med mig av mitt liv och mina funderingar till vilka människor som helst, även såna som inte alls vill mig väl och till och med gottar sig då det går mindre bra för mig.
Nåja det var dagens funderingar, lite djupa för att komma från mig =)...
Nää nu ska jag gå och vara skiljedomare mellan bröderna Eriksson =(...
"Att älska sig själv är början på en livslång kärlekshistoria"...
//Linda
Tanken var då att livet kan verkligen förändras, men på något sätt hoppas och tror jag att det goda segrar.
Mina tankar finns hos en bekant som går igenom en fruktansvärt kris just nu och jag hoppas ljuset återvänder snart!!!
Lucas och Oscar passar på att leka med garaget Oscar fick av tomten, men mesta tiden bråkar och slåss de.
Har hunnit morra till åt dem på morgonen och känner att det kommer att bli en lååååång dag idag.
Mitt projekt idag är att städa bort juen och samtidigt passa på att dammtorka och vaska, men det sätter jag inte igång med förrän Frida kommer från skolan och kan roa sina bröder och jag har hunnit vila till playhouse disney.
Hundarna sitter framför diskbänken och väntar på den blötlagda maten, deras väntan är också lång.
Flex har sina återkommande problem med mungiporna, det blir stora inflammerade sår som kliar för honom och stinker!!! När jag ser/känner att det är på väg brukar jag vara extra duktig med att torka honom torr vid mungipan.
Går inte det till sig är det bara att tvätta med alsolsprit flera gånger per dag tills det blir bättre.
Kanske blir det en promenad medan Frida har basket träning ikväll, mellan 17:45 - 19:00.
Jag tror att jag ska gå där i skogen mot Svartbyn, det är en perfekt tur, då hundarna kan vara lösa, den tar ca 45 minuter.
Man kan fortsätta efter ett skoterspår och jag tror att man hamnar på Djupträsket men så långt ska inte jag gå, inte ikväll iallafall =).
Skidorna får stå idag, få se om jag tar mig iväg till Lappberget före torsdag.
Det här med att blogga?!
Jag har några bloggar jag följer och det är såna jag känner att jag kan jämnföra mig med, dessa "modebloggar" ger jag inte så mycket för, men det beror nog på att jag inte är så modern av mig =).
Det jag inte riktigt förstår är då det verkar som om vissa bloggaren inte vill att människor ska läsa deras bloggar, men varför bloggar man då???
Och vad får mig att skriva pesonliga saker som alla kan läsa?
Jag skriver väl det jag tycker är okay att hela Bränna, Sverige, världen vet om mig.
Om jag väljer att skriva personliga saker är ju sannorlikheten att detta kommer ut om jag själv skriver det i bloggen som faktiskt är offentlig och den är ju offentlig för att JAG SJÄLV valt att lägga ut det, eller har jag fel?!
Sen kan man ju fråga sig varför jag har ett behov att dela med mig av mitt liv och mina funderingar till vilka människor som helst, även såna som inte alls vill mig väl och till och med gottar sig då det går mindre bra för mig.
Nåja det var dagens funderingar, lite djupa för att komma från mig =)...
Nää nu ska jag gå och vara skiljedomare mellan bröderna Eriksson =(...
"Att älska sig själv är början på en livslång kärlekshistoria"...
//Linda
En utmaning...
Jag har länge tänkt åka femman på Lappberget, men inte vågat för jag trodde inte att jag skulle orka runt.
Men idag åkte jag femman på Lappberget och inte var det så farligt, men ack så tungt.
Jag hade blodsmak i munnen halva vägen och nästan tungt att andas nu när jag kommit hem.
Men jag åkte den och kommer att åka den igen på torsdag!!!
Jag jobbar med en av världens snällaste personer, hon är drygt 60 år och har jobbat inom mer än halva sitt liv, ändå är hon alltid snäll och glad. Ger de gamla det där lilla extra, som tyvärr många vårdpersonal glömt bort att ge.
hon är ärlig och man skrattar med henne och man gråter med henne...
Denna kvinna har fått mig att ta mig till tandläkaren och nu även att åka femman på Lappberget.
Hon är själv helt frälst i skidor och har åkt vasaloppet ett antal gånger. Och manat mig att prova på femman, så hela vägen runt tänkt jag att hon hade ju rätt jag klarade det ju, fast hasigheten inte var allt för hög i de tyngsta backarna =).
Flex förväntning på aktivitet var så hög redan på gården här hemma medans jag packade in skidorna i bilen så han fick allt sitta i bilen medan jag åkte på Lappberget, snopen som bara den satt han i baksätet och såg mig åka iväg utan honom.
Då jag åkt klart åkte vi "bakom" Lappberget, Halljärv, och där fick han komma ut och dra ca tre kilometer efter ett skoterspår, nöjda båda två åkte vi hem och åt lite mat.
Yenna fick stanna hemma denna gång och så ska flickorna få ta en promenad med henne i eftermiddag.
Det kan ju vara bra att skilja dem åt ibland.
Hade en så trevlig kväll igår, Henriks bror och tjej var förbi på kvällen.
Vi åt lite ost och kex drack både vitt och rött vin. Kunde prata i lugn och ro då gossen sov.
Vi hann börja planera en Kåbdalis resa under vecka 16, få se om det blr av och vilka som kan tänkas komma med detta år.
Nu väntar jag på att flickorna ska komma hem från Piteå och sen ska jag iväg och jobba.
//Linda
Men idag åkte jag femman på Lappberget och inte var det så farligt, men ack så tungt.
Jag hade blodsmak i munnen halva vägen och nästan tungt att andas nu när jag kommit hem.
Men jag åkte den och kommer att åka den igen på torsdag!!!
Jag jobbar med en av världens snällaste personer, hon är drygt 60 år och har jobbat inom mer än halva sitt liv, ändå är hon alltid snäll och glad. Ger de gamla det där lilla extra, som tyvärr många vårdpersonal glömt bort att ge.
hon är ärlig och man skrattar med henne och man gråter med henne...
Denna kvinna har fått mig att ta mig till tandläkaren och nu även att åka femman på Lappberget.
Hon är själv helt frälst i skidor och har åkt vasaloppet ett antal gånger. Och manat mig att prova på femman, så hela vägen runt tänkt jag att hon hade ju rätt jag klarade det ju, fast hasigheten inte var allt för hög i de tyngsta backarna =).
Flex förväntning på aktivitet var så hög redan på gården här hemma medans jag packade in skidorna i bilen så han fick allt sitta i bilen medan jag åkte på Lappberget, snopen som bara den satt han i baksätet och såg mig åka iväg utan honom.
Då jag åkt klart åkte vi "bakom" Lappberget, Halljärv, och där fick han komma ut och dra ca tre kilometer efter ett skoterspår, nöjda båda två åkte vi hem och åt lite mat.
Yenna fick stanna hemma denna gång och så ska flickorna få ta en promenad med henne i eftermiddag.
Det kan ju vara bra att skilja dem åt ibland.
Hade en så trevlig kväll igår, Henriks bror och tjej var förbi på kvällen.
Vi åt lite ost och kex drack både vitt och rött vin. Kunde prata i lugn och ro då gossen sov.
Vi hann börja planera en Kåbdalis resa under vecka 16, få se om det blr av och vilka som kan tänkas komma med detta år.
Nu väntar jag på att flickorna ska komma hem från Piteå och sen ska jag iväg och jobba.
//Linda
Årets första...
skidtur i Jock-skogen.
Flex fick dra... vila.... på väg hem...
Förra året hittade jag världens bästa skidtur hos mamma och pappa i Jock.
Den tar ca en timme och är ca åtta kilometer lång, lagomt mycket uppför och nedför och här finns de bästa (enda) barnvakterna =).
Nu ligger tre hundar nöjda och belåtna på köksgolvet och inväntar kvällsmaten.
Och jag är också nöjd och belåten, det är så bra för själen att vara på skidtur ensam mitt i skogen där det är alldeles tyyyst.
Kan det bli bättre?!...
Nu håller syster på med en hemmagjord pizza till förrätt och mamma med en "doning" köttsoppa till varmrätt och jag bara sitter på datorn och hjälper inte till det minstaste =)
Min mor sa just:
- "Är Linda på semester?!"
Bäst att dra annars kanske jag måste "göra-en-Linda" och dra hem i ondo =).
Trevlig helg på er alla.
//Linda
Flex fick dra... vila.... på väg hem...
Förra året hittade jag världens bästa skidtur hos mamma och pappa i Jock.
Den tar ca en timme och är ca åtta kilometer lång, lagomt mycket uppför och nedför och här finns de bästa (enda) barnvakterna =).
Nu ligger tre hundar nöjda och belåtna på köksgolvet och inväntar kvällsmaten.
Och jag är också nöjd och belåten, det är så bra för själen att vara på skidtur ensam mitt i skogen där det är alldeles tyyyst.
Kan det bli bättre?!...
Nu håller syster på med en hemmagjord pizza till förrätt och mamma med en "doning" köttsoppa till varmrätt och jag bara sitter på datorn och hjälper inte till det minstaste =)
Min mor sa just:
- "Är Linda på semester?!"
Bäst att dra annars kanske jag måste "göra-en-Linda" och dra hem i ondo =).
Trevlig helg på er alla.
//Linda
Barnuppfostran...
Detta är en stor och tung grej...
Att fosta, eller kanske vägleda, ett barn att utvecklas till att bli en sympatisk, trevlig, generös, ärlig och snäll individ.
En person som kan tro och stå för sina värderingar fast ingen annan tycker och tror som h*n.
Vägen dit är väldigt ojämn.
Ibland är det som om det händer grejer i kroppen på barnen som inte alltid går att kontrollera, munnen agerar innan hjärnan blivit påslagen...
Att vara elak är det värsta jag vet, då man gör så att en annan människa mår dåligt och sen inte kan erkänna att man varit dum.
Som förälder måste man ha ett sjätte sinne, vad jag vet är de inte många barn som ekänner då de varit dumma med någon annan, det kan till och med vara så hemskt att barnen inte förstår hur illa de gör en annan människa.
Det är inte många barn om kommer hem efter skolan och säger:
-"mamma idag har jag, stina och olle mobbat Anna, vi gav henne massa blickar och suckar tills hon låste in sig på toaletten och grät".
Vi som föräldrar måste inse att även vårt eget barn kan göra fel och vara dum med andra.
Inser vi inte det och håller med barnet hela tiden kan man ju inte heller rätta till det felinlärda beteende.
Att hela tiden hålla med och "bana" väg för barnet gör inte att vägen till vuxen människa blir mindre smärtfri...
Nåja, det var mina funderingar idag...
Annars var det väl inte så mycket mer, kylan håller i sig, men ikväll ska jag nog trotsa den och ta mig en promenad med hundarna. Det behöver vi nog allihopa =).
Himlen har ett rosa sken, vad betyder det?
Kvarnvägen 090108 kl.09:28.
"efter regn kommer solsken"...
...............................................................................
Kl 21:29.
Hemkommen från en timmes skogspromenad med AnnaLena, Camilla & Tekla.
Mörkt och tyst, himla nyttigt med mörker promenad för Yenna.
Hon är ganska osäker i mörker, håller sig nära mig, men hon kommer över det ganska fort och avståndet växer.
Nu ska jag utfodra djuren och göra natt...
På återseende!
//Linda.
Att fosta, eller kanske vägleda, ett barn att utvecklas till att bli en sympatisk, trevlig, generös, ärlig och snäll individ.
En person som kan tro och stå för sina värderingar fast ingen annan tycker och tror som h*n.
Vägen dit är väldigt ojämn.
Ibland är det som om det händer grejer i kroppen på barnen som inte alltid går att kontrollera, munnen agerar innan hjärnan blivit påslagen...
Att vara elak är det värsta jag vet, då man gör så att en annan människa mår dåligt och sen inte kan erkänna att man varit dum.
Som förälder måste man ha ett sjätte sinne, vad jag vet är de inte många barn som ekänner då de varit dumma med någon annan, det kan till och med vara så hemskt att barnen inte förstår hur illa de gör en annan människa.
Det är inte många barn om kommer hem efter skolan och säger:
-"mamma idag har jag, stina och olle mobbat Anna, vi gav henne massa blickar och suckar tills hon låste in sig på toaletten och grät".
Vi som föräldrar måste inse att även vårt eget barn kan göra fel och vara dum med andra.
Inser vi inte det och håller med barnet hela tiden kan man ju inte heller rätta till det felinlärda beteende.
Att hela tiden hålla med och "bana" väg för barnet gör inte att vägen till vuxen människa blir mindre smärtfri...
Nåja, det var mina funderingar idag...
Annars var det väl inte så mycket mer, kylan håller i sig, men ikväll ska jag nog trotsa den och ta mig en promenad med hundarna. Det behöver vi nog allihopa =).
Himlen har ett rosa sken, vad betyder det?
Kvarnvägen 090108 kl.09:28.
"efter regn kommer solsken"...
...............................................................................
Kl 21:29.
Hemkommen från en timmes skogspromenad med AnnaLena, Camilla & Tekla.
Mörkt och tyst, himla nyttigt med mörker promenad för Yenna.
Hon är ganska osäker i mörker, håller sig nära mig, men hon kommer över det ganska fort och avståndet växer.
Nu ska jag utfodra djuren och göra natt...
På återseende!
//Linda.
Vardagen är tillbaka.
Och det känns himla skönt!!!
Igår efter jag slutat åkte vi till farmor i Luleå.
Karin har "halv" flyttat till Luleå, så vi tänkte att det är dax att hälsa på henne på Hertsön.
Tack gode gud för att vi bor i ett relativt stort hus med en liten gård där vi inte stör någon annan.
Grabbarna var sjötokiga i deras lilla trea, sprang och skrek i trappuppgången, plingade på dörrar här och där.
Vi åkte där ifrån vid 18:00 och då var jag helt slut.
En del av deras garnil kan ju ha berott på sockerkoma från alla rusin, grädde, glass så de tröck i sig.
Vi hann även en sväng på storheden och handlade lite från biltema, coop och hm.
En lagom tur till stan blev det, grabbarna somnade för natten i bilen på vägen hem.
Så ljuvligt att kunna åka tio mil i total tysnad =)
I måndags var flickorna och jag till Lappberget och åkte skidor, bara 3 km blev det den här gången, men på fredag ska jag själv med Flex och då blir det lite längre. Det är så skönt att åka, bara jag kommer överens med linan.
I måndags ramlade jag två gånger, men det berodde då på den där j_vla linan =)...
Nu är hela jävla munnen bedövad!!!
Har varit till tandläkaren och jag hatar verkligen att vara där.
Dyrt är det också, skulle tro att det kommer att kosta minst 5000 kronor, kanske är det mitt eget fel, men det känns förjävligt, livet är inte på topp just nu.
"Upp som en sol och ner som en pannkaka".......
Tack och Hej!
//Linda
Igår efter jag slutat åkte vi till farmor i Luleå.
Karin har "halv" flyttat till Luleå, så vi tänkte att det är dax att hälsa på henne på Hertsön.
Tack gode gud för att vi bor i ett relativt stort hus med en liten gård där vi inte stör någon annan.
Grabbarna var sjötokiga i deras lilla trea, sprang och skrek i trappuppgången, plingade på dörrar här och där.
Vi åkte där ifrån vid 18:00 och då var jag helt slut.
En del av deras garnil kan ju ha berott på sockerkoma från alla rusin, grädde, glass så de tröck i sig.
Vi hann även en sväng på storheden och handlade lite från biltema, coop och hm.
En lagom tur till stan blev det, grabbarna somnade för natten i bilen på vägen hem.
Så ljuvligt att kunna åka tio mil i total tysnad =)
I måndags var flickorna och jag till Lappberget och åkte skidor, bara 3 km blev det den här gången, men på fredag ska jag själv med Flex och då blir det lite längre. Det är så skönt att åka, bara jag kommer överens med linan.
I måndags ramlade jag två gånger, men det berodde då på den där j_vla linan =)...
Nu är hela jävla munnen bedövad!!!
Har varit till tandläkaren och jag hatar verkligen att vara där.
Dyrt är det också, skulle tro att det kommer att kosta minst 5000 kronor, kanske är det mitt eget fel, men det känns förjävligt, livet är inte på topp just nu.
"Upp som en sol och ner som en pannkaka".......
Tack och Hej!
//Linda
Hundaktiviteter på hög nivå =)...
Detta har vi sysslat med i eftermiddag....
Juniorhandling...
Oscar, 3år ställer upp Flex, 4 år....
Oscar ställer även Yenna...
Oscar konstaterar att det är mycket svårare att ställa flickor =).
Apportering...
Mycket bra grepp på Yenna, nybytt blöja =)...
Hopp och lek...
Flex agerar "hopptorn" för racerbanan (kolla bakbenet).
Lucas in action...
Äntligen sover Grabbarna Grus...
hundarna håller med =)...
Tack och Godnatt!!!
//Linda.
Juniorhandling...
Oscar, 3år ställer upp Flex, 4 år....
Oscar ställer även Yenna...
Oscar konstaterar att det är mycket svårare att ställa flickor =).
Apportering...
Mycket bra grepp på Yenna, nybytt blöja =)...
Hopp och lek...
Flex agerar "hopptorn" för racerbanan (kolla bakbenet).
Lucas in action...
Äntligen sover Grabbarna Grus...
hundarna håller med =)...
Tack och Godnatt!!!
//Linda.
Tillfrisknande...
Yippie!!!
Jag kan känna att vi håller på att bli friska, äntligen...
Nu väntar vi bara på att Frida ska få magsjuka och grabbrna ska få bättre konsistens på skiten =).
Sen är vi friska från detta elände.
Håll tummarna att Oscar håller sig frisk, för jag har beslutat att bara ge Oscar kåvepenin två gånger om dan, för han kräks upp allt jag får i honom av denna äckliga medicin. Under tiden han varit sjuk har han gått ner ca 1.8 kilo, vilket är ganska mycket för honom...
Så det är att välja mellan pest eller kolera.
Synd att det bara att det är - 25 garder ute =(.
Vi bor i nordpoolen.
Men vi nordbor lever på hoppet och tror att till helgen har vi ca 10 grader kallt och det passar ypperligt med första skoterturen med pulkan fullpackad med friska barn och hundar =).
Det skulle vara det.
Flex kulor har hängt mycket löst dessa dagar sen han kom hem från Jock...
Men nu tre dagar efter hemkomsten har han börjat fatta att det blir inget den här gången heller.
Så nära men ändå så långt ifrån. Stackars hundkrake =)...
Nu när värmen kommer ska jag ut i skidspåret med hundarna, Flex ska dra och Yenna ska få glida med.
Öppnade dagis räkningen igår och då var dessa dagar förstörda...
Kan inte fatta hur den kan vara så dyr, de måste ha räknat fel på inkomsten, vi betalar 1700 för två barn och de är på dagis max 15 timmar i veckan.
Låter inte det mycket?!
Eller tillhör vi höginkomsttagare, det har jag svårt att tro...
Jag jobbar 50% som undersköterska och min sambo är mekaniker, men vi är glada att vi har jobb båda två, tro inget annat men det känns ändå fel då de är så lite och ändå kostar så mycket.
Jag har valt att jobba mindre och ha lägre i lön för att kunna vara hemma med barnen och inte behöva ha dem på dagis nio timmar om dagen fem dagar i vecka och ändå är avgiften så hög.
Den tar en fjärde del av lönen...
Nåja ska försöka få tag på Ann-Helen och kolla upp saken istället för att sitta här och gnälla om världsliga ting...
Tyvärr var det inte räknat fel...
Sen bör vi alla tänka på:
"Lär dig livets svåra gåta Älska, Glömma och Förlåta"...
// Linda
God fortsättning...
På det nya året!!!
Jag hoppas att detta år ska bli händelserik, trevligt och uppskattat.
Nu stänger vi dörren till de få tråkigheter som varit under 2008 och tar in nya utmaningar och drömmar till detta år...
Vi avslutade 2008 på en mindre trevligt sätt, Oscar ganska dålig i lunginflammation, Lucas och jag låg i magsjuka men kryade på oss lite till tolvslaget.
Idag mår vi ganska bra utom Henrik som fått magsjuka...
Nu är det bara Frida kvar, skulle tro att hon blir sjuk imorgon.
Men då har hela gänget haft magsjuka för denna gång =).
Tänk att ett år till har gått, tiden går så fort när man har roligt =).
Under 2008 har jag hunnit avklara tre av mina mål med Flex.
* Viltspårschampion.
* Startat i lydnadsklass 1 ( i och för sig med ett dåligt resultat).
* Plockat två cert med honom.
Detta år är mitt mål att fixa jägaexamen och få komma mig ut i skogen med honom på riktigt, men även satsa på jaktträning och starta honom på grundprovet i vår som hålls i Piteå.
Yennas mål har jag inte gjort upp än men det lär ju bli en del utställningar och hon är kankse en "lydnadshund"?!
På söndag börjar inomhusträningarna i stallet, om vi är friska ska jag dit med Yenna, prova på lite lydnadsmoment, fortsättning följer...
Ha det gott allesammans och ta hand om er!!!
//Linda
Sjukhus vistelse...
Oscar blev alldeles däckade efter sovstunden, nästan apatisk.
Det var riktigt otäckt att se hur fort han blev dålig.
Nåja, vi åkte till VC och där kollade vi crp, vilket var 250, alla som känner mig vet hur cancer nojjig jag är.
Men blicken jag fick av doktorn sa mer än tusen ord:
- Näää varför tror du det?! Vi misstänker lunginflammation.
Åhhhh vad skönt!!! tänkte jag.
Ambulans till Sunderbyn med Sune och Göran.
På akuten i Sunderbyn blev det temp 39.8, en timme efter panodil, och lungröntgen som visade en kraftig högersidig lunginflammation.
Vidare till barnavdelningen för incheckning =).
Här fick han närilngsdropp och lite mer blodprovningar och pencilin intravenöst.
Oscar var så modig hela tiden, inga tårar vid olika provtagningar, bara att gilla läget.
"Ååtej" (Okay) svarade han på allt de sa =).
Lite bökigt med droppslangen hängandes från höger hand.
Och vilka sköterskor vi har träffat på, så underbart duktiga och rara.
Rätt man/kvinna på rätt plats, verkligen!!!
Tack och lov att vi alla betalar skatt!!!
Vi har då haft otroligt bra sjukvård detta dygn och jag tycker alla mina skattepengar kommer till användning!!!
Ett stort TACK till våra mammor som tagit hand om de andra skitungarna och hundarna här hemma.
Karin den ängeln har renbäddat och tvättat alla sängkläder och handdukar, allt för att alla baciller ska försvinna.
Oscar i sjukhussängen...
Tack för livet!!!
//Linda
Det var riktigt otäckt att se hur fort han blev dålig.
Nåja, vi åkte till VC och där kollade vi crp, vilket var 250, alla som känner mig vet hur cancer nojjig jag är.
Men blicken jag fick av doktorn sa mer än tusen ord:
- Näää varför tror du det?! Vi misstänker lunginflammation.
Åhhhh vad skönt!!! tänkte jag.
Ambulans till Sunderbyn med Sune och Göran.
På akuten i Sunderbyn blev det temp 39.8, en timme efter panodil, och lungröntgen som visade en kraftig högersidig lunginflammation.
Vidare till barnavdelningen för incheckning =).
Här fick han närilngsdropp och lite mer blodprovningar och pencilin intravenöst.
Oscar var så modig hela tiden, inga tårar vid olika provtagningar, bara att gilla läget.
"Ååtej" (Okay) svarade han på allt de sa =).
Lite bökigt med droppslangen hängandes från höger hand.
Och vilka sköterskor vi har träffat på, så underbart duktiga och rara.
Rätt man/kvinna på rätt plats, verkligen!!!
Tack och lov att vi alla betalar skatt!!!
Vi har då haft otroligt bra sjukvård detta dygn och jag tycker alla mina skattepengar kommer till användning!!!
Ett stort TACK till våra mammor som tagit hand om de andra skitungarna och hundarna här hemma.
Karin den ängeln har renbäddat och tvättat alla sängkläder och handdukar, allt för att alla baciller ska försvinna.
Oscar i sjukhussängen...
Tack för livet!!!
//Linda
45 minuters promenad...
... i mörker, eller gatulampornas sken hade vi ju som ljus...
Till folk som ser mig och Yenna på våra kvällspromenader, så är jag inte helt från vettet eller någon soptjuv =).
Yenna lider av "otto" fobi som vi försöker komma över med KBT behandling, vi är inne i fasen då hon ska våga möta sin rädsla.
(Otto kallar vi våra soptunnor för)
För att hjälpa henne på vägen står jag och pratar med dessa soptunnor och rör lite vid dem och nämner hennes namn, vi har gjort stora framsteg under denna veckas promenader.
Ikväll behövde jag bara stanna vid tre ottosar =).
Över huvudtaget var hon mycket lugnare och tryggare ikväll på promenaden, det kändes skönt.
Idag har jag och familjen varit till Jock och träffat våran Flex.
Jag har haft lite pälsvård med honom, min mamma sköter honom exemplarisk med mat, motion och kärlek MEN hon tycker inte om det där med borstning och klippning.
Så nu har jag borstat och klippt tassarna och klorna på honom.
Imorgon ska jag nog ta hem honom.
Flickorna var och skidra med Flex och Rocky idag, men det var ingen hit.
Det är ju lite svårt att få hundarna att dra och ha koll på linan, så de gjorde det bra som var ute ca 45 minuter med dem.
Jag ska ställa mig på skidorna imorgon och kanske, om jag törs prova på femman på Lappberget.
Håll tummarna att jag inte slår ihjäl mig!!!
Oscar var frisk och kry idag så vi tog oss en utflykt till Jock, där däckade han totalt och vi åkte hem ganska fort, stackars liten. Det är bara att hålla sig inne tills han är feberfri en dag, men det blir svårt för mig. Jag blir så rastlös!!!
Grabbarna Bus =)...
Lucas 1.4 år Oscar 3.1 år
"Man blir som dem man umgås med"...
Och vissa människor är bara sååå störda, Väx upp för fan!!!
Jag blir så förbannat irriterad, man ska inte ta för stora ord i sin mun...
//Linda
Till folk som ser mig och Yenna på våra kvällspromenader, så är jag inte helt från vettet eller någon soptjuv =).
Yenna lider av "otto" fobi som vi försöker komma över med KBT behandling, vi är inne i fasen då hon ska våga möta sin rädsla.
(Otto kallar vi våra soptunnor för)
För att hjälpa henne på vägen står jag och pratar med dessa soptunnor och rör lite vid dem och nämner hennes namn, vi har gjort stora framsteg under denna veckas promenader.
Ikväll behövde jag bara stanna vid tre ottosar =).
Över huvudtaget var hon mycket lugnare och tryggare ikväll på promenaden, det kändes skönt.
Idag har jag och familjen varit till Jock och träffat våran Flex.
Jag har haft lite pälsvård med honom, min mamma sköter honom exemplarisk med mat, motion och kärlek MEN hon tycker inte om det där med borstning och klippning.
Så nu har jag borstat och klippt tassarna och klorna på honom.
Imorgon ska jag nog ta hem honom.
Flickorna var och skidra med Flex och Rocky idag, men det var ingen hit.
Det är ju lite svårt att få hundarna att dra och ha koll på linan, så de gjorde det bra som var ute ca 45 minuter med dem.
Jag ska ställa mig på skidorna imorgon och kanske, om jag törs prova på femman på Lappberget.
Håll tummarna att jag inte slår ihjäl mig!!!
Oscar var frisk och kry idag så vi tog oss en utflykt till Jock, där däckade han totalt och vi åkte hem ganska fort, stackars liten. Det är bara att hålla sig inne tills han är feberfri en dag, men det blir svårt för mig. Jag blir så rastlös!!!
Grabbarna Bus =)...
Lucas 1.4 år Oscar 3.1 år
"Man blir som dem man umgås med"...
Och vissa människor är bara sååå störda, Väx upp för fan!!!
Jag blir så förbannat irriterad, man ska inte ta för stora ord i sin mun...
//Linda
Budföring...
är momentet vi tränat med Yenna inomhus idag.
Oscar hjälpte mig och var mottagare. Det gick jätte bra!!!
Han mådde bättre på eftermiddagen.
Idag har han 38 - 39.5 graders feber, men han har slutat spy i allafall.
Ingen annan i familjen har börja spy, än så länge.
Löpet för Yenna håller på att ta slut, men hon har massor var "spöken" boende i hennes huvud.
Det är lite frustrerande att se att hon ryggar i mörkret under promenaden om det blåser till en kvist eller att vi passerar brevlådor eller otto-tunnor.
Men jag vet ju att det går tills sig!
Veckans uppdrag är att gå på mörker promenader varje dag...
En snabb uppdatering från oss.
//Linda
Oscar hjälpte mig och var mottagare. Det gick jätte bra!!!
Han mådde bättre på eftermiddagen.
Idag har han 38 - 39.5 graders feber, men han har slutat spy i allafall.
Ingen annan i familjen har börja spy, än så länge.
Löpet för Yenna håller på att ta slut, men hon har massor var "spöken" boende i hennes huvud.
Det är lite frustrerande att se att hon ryggar i mörkret under promenaden om det blåser till en kvist eller att vi passerar brevlådor eller otto-tunnor.
Men jag vet ju att det går tills sig!
Veckans uppdrag är att gå på mörker promenader varje dag...
En snabb uppdatering från oss.
//Linda
Skräckens hus....
Eller kanske inte riktigt sååå hemskt,
MEN vi har fått MAGSJUKA...
Alla som känner mig vet att det är min värsta skräck och nu är den hos oss.
Stackars lilla Oscar var den första att drabbas, feber och spyr, liten, blek och mager men ack så tapper han är.
'nu räknar jag timmana tills han ska sluta och nästa offer ska börja, jag själv brukar klara mig till den sista att få.
Vitpepparkornen står på dskbänken, jag är redo att ta fem åt gången, minst två gånger per dag.
Det ska kunna få magsjukan att hålla sig borta, sägs det iallafall.
Detta måste vara meningen med varför vi inte fick någon barnvakt igår.
För jag kan inte ens tänka mig vilket h-vete att vara slö och bakis själv och vårda ett litet barn med magsjuka?!
Tur att jag var hemma igår!!!
Nää nu ska jag ta hand om min sjukling och hoppas att det går över efter tio timmar.
//Linda
MEN vi har fått MAGSJUKA...
Alla som känner mig vet att det är min värsta skräck och nu är den hos oss.
Stackars lilla Oscar var den första att drabbas, feber och spyr, liten, blek och mager men ack så tapper han är.
'nu räknar jag timmana tills han ska sluta och nästa offer ska börja, jag själv brukar klara mig till den sista att få.
Vitpepparkornen står på dskbänken, jag är redo att ta fem åt gången, minst två gånger per dag.
Det ska kunna få magsjukan att hålla sig borta, sägs det iallafall.
Detta måste vara meningen med varför vi inte fick någon barnvakt igår.
För jag kan inte ens tänka mig vilket h-vete att vara slö och bakis själv och vårda ett litet barn med magsjuka?!
Tur att jag var hemma igår!!!
Nää nu ska jag ta hand om min sjukling och hoppas att det går över efter tio timmar.
//Linda
Var det bättre förr?!
för tretton år sen var det viktigaste denna dag/kväll vad man skulle ha på sig och frisyren då man skulle ut på Hotellet juldagen.
Idag är det viktigaste att pojkarna ska somna så fort som möjligt så att vi kan ta fram chips, godis och läsk.
Mysa ner sig i soffan och äta tills man mår illa och sen bara somna i reklamen till filmen man ser....
Egentligen går det ju att jämnföra med en kväll på Grand Artic (förr i tiden - få se, mikaeli -03?!)
Myser med goda vänner i soffan (skvallrar så mkt att man missar hälften och blandar ihop det andra, vem som var med vem), byter ut tv:n mot stereon med volymen så hög att man omöjligt kan uppfatta vad som sägs, äter LITE snacks och dricker betydligt mer (vuxen)dricka än idag....
Sen börjar man må illa av det lilla snacket man åt, har man tur hinner man till toan, efter kl 02:00 somnar man gott i soffan, men på Grand Artic istället för hemma, ops, "VaktOve" får leda ut en då ljuset tänds =)
Tänk ändå säger man att det var bättre förr =)
Men ändå är jag lite avundsjuk på er alla som är på hotellet denna kväll och svänger era lurviga ben till dj´s musik!
Sätter in en bild på världens bästa moster, tyvärr ser Lucas lite ledsen ut och det beror inte på att Sara nypt honom eller så, han blev lite rädd för tomten bara =)
//Linda
Idag är det viktigaste att pojkarna ska somna så fort som möjligt så att vi kan ta fram chips, godis och läsk.
Mysa ner sig i soffan och äta tills man mår illa och sen bara somna i reklamen till filmen man ser....
Egentligen går det ju att jämnföra med en kväll på Grand Artic (förr i tiden - få se, mikaeli -03?!)
Myser med goda vänner i soffan (skvallrar så mkt att man missar hälften och blandar ihop det andra, vem som var med vem), byter ut tv:n mot stereon med volymen så hög att man omöjligt kan uppfatta vad som sägs, äter LITE snacks och dricker betydligt mer (vuxen)dricka än idag....
Sen börjar man må illa av det lilla snacket man åt, har man tur hinner man till toan, efter kl 02:00 somnar man gott i soffan, men på Grand Artic istället för hemma, ops, "VaktOve" får leda ut en då ljuset tänds =)
Tänk ändå säger man att det var bättre förr =)
Men ändå är jag lite avundsjuk på er alla som är på hotellet denna kväll och svänger era lurviga ben till dj´s musik!
Sätter in en bild på världens bästa moster, tyvärr ser Lucas lite ledsen ut och det beror inte på att Sara nypt honom eller så, han blev lite rädd för tomten bara =)
//Linda
Juldagen...
Den bästa dagen av julhelgen, enligt mig!!
Barnen roar sig med sin nya saker och det är lite bråk och skrik.
Till och med hos oss ligger ett lugn i luften alla är nöjda och glada.
Vi har kommit överens om att idag ska vi bara vara hemma, klädd i pyjamas om man vill.
*underbart*.
Julafton.
Tomte och mat hos mamma och pappa.
Faster m familj och farmor firade också med oss.
Gud så gott julbord, jag åt mig alldeles för mätt, som alltid på julafton.
Vid sju åkte vi till Stråkan och tänka sig dit kom också tomten =)...
Barnen var lyriska och nöjda med dagen, konstigt vore väl annars.
Oscars dag slutade tyvärr med ett gigantiskt treårs-trots-anfall, gallskrikandes somnade han av total utmattning vid 22:30 och jag förvånas över hur mycket ilska det kan finnas i en liten pojkes kropp?!
Tomten... Oscars första julklapp och Lucas första....
Årets julklapp var visst en upplevelse...
Min älskling gav mig en helgkurs i bugg och en spa-resa till Lycksele, då Refreshments spelar.
Helt perfekt!!!
Bara han och jag tillsammans, *love is in the air*...
Oscar älskade tomten, men Lucas var lite avvaktande mot denna konstiga varelse =).
De enda som inte har det så roligt på julafton är mina hundar.
Flex var instängd i mamma och pappas sovrum och Yenna låg i bilen, men det är ju så att alla människor tycker inte om hundar och det får man lov att respektera, iallafall då man är gäst...
Men de fick varsitt ben att ganga på, så jag hoppas att de hade det lite bra iallafall =).
Nu önskar jag alla människor en riktigt god jul.
En tanke som slagit mig många gånger denna helg är alla de människor som inte har det lika bra som mig, med nära och kära vid min sida och den ekonomiska trygghet jag har att kunna fira julhelgen med massa god mat och presenter till de jag tycker om och hälsan som gör att jag kan och orkar med allt detta som görs i juletid!!!
Ibland måste jag stanna upp och inse hur bra jag faktiskt har det!!!
//Linda.
Barnen roar sig med sin nya saker och det är lite bråk och skrik.
Till och med hos oss ligger ett lugn i luften alla är nöjda och glada.
Vi har kommit överens om att idag ska vi bara vara hemma, klädd i pyjamas om man vill.
*underbart*.
Julafton.
Tomte och mat hos mamma och pappa.
Faster m familj och farmor firade också med oss.
Gud så gott julbord, jag åt mig alldeles för mätt, som alltid på julafton.
Vid sju åkte vi till Stråkan och tänka sig dit kom också tomten =)...
Barnen var lyriska och nöjda med dagen, konstigt vore väl annars.
Oscars dag slutade tyvärr med ett gigantiskt treårs-trots-anfall, gallskrikandes somnade han av total utmattning vid 22:30 och jag förvånas över hur mycket ilska det kan finnas i en liten pojkes kropp?!
Tomten... Oscars första julklapp och Lucas första....
Årets julklapp var visst en upplevelse...
Min älskling gav mig en helgkurs i bugg och en spa-resa till Lycksele, då Refreshments spelar.
Helt perfekt!!!
Bara han och jag tillsammans, *love is in the air*...
Oscar älskade tomten, men Lucas var lite avvaktande mot denna konstiga varelse =).
De enda som inte har det så roligt på julafton är mina hundar.
Flex var instängd i mamma och pappas sovrum och Yenna låg i bilen, men det är ju så att alla människor tycker inte om hundar och det får man lov att respektera, iallafall då man är gäst...
Men de fick varsitt ben att ganga på, så jag hoppas att de hade det lite bra iallafall =).
Nu önskar jag alla människor en riktigt god jul.
En tanke som slagit mig många gånger denna helg är alla de människor som inte har det lika bra som mig, med nära och kära vid min sida och den ekonomiska trygghet jag har att kunna fira julhelgen med massa god mat och presenter till de jag tycker om och hälsan som gör att jag kan och orkar med allt detta som görs i juletid!!!
Ibland måste jag stanna upp och inse hur bra jag faktiskt har det!!!
//Linda.
Trött, trött, trött...
Denna vecka har jag fyllt ut mina jobb-dagar, så jag har haft 8.5 timmars dagar, jisses så trött jag är och det känns som om jag inte ens vet om mina pojkar skitit eller ätit och hemma har pojkarna bara gnällt och jag varit slut.
Efter samtal med min sambo har vi kommit överens om att jag fortsätter med att jobba 50% och han kör på med 125%, en jämn fördelning =)
Yenna mår prima, letar efter mat hela tiden och är små trög, men annars är hon helt okay.
Vi har lagt lydnaden på hyllan denna vecka och tyvärr har det inte blivit några en timmes promenader, för att vädret har varit det värsta tänkbara, regn, blåst och snorhalt.
Henrik har varnat mig för eventuella lårbensfrakturer, sånt kommer med åldern menar han, den fräckisen =).
Ikväll är lillebror och fixar elen hos oss, "storkillarna" jobbar i köket ,som Oscar säger han inräknad.
Tapeterna har kommit och golvet kommer på måndag, MEN det är lääänge innan vi kan sätta in golvet och sätta upp tapeter. Golvet ska spaklas, gipsskivor upp på alla väggar och även de spaklas och slipas och måla taket...
Så att sitta på julafton, efter vårt julrally, och dricka rödvin och äta chokladpraliner i ett nytt vardsrum är inte möjligt denna jul iallafall, men förhoppningsvis blir det ju igen...
Svek är det värsta som finns och att vara egoistisk är ingen ursäkt!!!
Tack och hej!
//Linda
Efter samtal med min sambo har vi kommit överens om att jag fortsätter med att jobba 50% och han kör på med 125%, en jämn fördelning =)
Yenna mår prima, letar efter mat hela tiden och är små trög, men annars är hon helt okay.
Vi har lagt lydnaden på hyllan denna vecka och tyvärr har det inte blivit några en timmes promenader, för att vädret har varit det värsta tänkbara, regn, blåst och snorhalt.
Henrik har varnat mig för eventuella lårbensfrakturer, sånt kommer med åldern menar han, den fräckisen =).
Ikväll är lillebror och fixar elen hos oss, "storkillarna" jobbar i köket ,som Oscar säger han inräknad.
Tapeterna har kommit och golvet kommer på måndag, MEN det är lääänge innan vi kan sätta in golvet och sätta upp tapeter. Golvet ska spaklas, gipsskivor upp på alla väggar och även de spaklas och slipas och måla taket...
Så att sitta på julafton, efter vårt julrally, och dricka rödvin och äta chokladpraliner i ett nytt vardsrum är inte möjligt denna jul iallafall, men förhoppningsvis blir det ju igen...
Svek är det värsta som finns och att vara egoistisk är ingen ursäkt!!!
Tack och hej!
//Linda
Urinvägsinfektion...
Idag då jag var i skogen med AnnaLena och Yenna, på julgransjakt (på lovlig mark), kissade Yenna otroligt mycket.
Jag tror att hon kissade vart femte steg, och vi var ute ca en timme.
Det kan ju inte vara rätt, som tur är var det onsdag och världens bästa veterinär var på plats i Bränna, snacka om tur i otur....¨
Nåja jag kom en timme för sent till jobbet, men lyckades klämma in mig mellan en schäfer och en finspets för att lämna ett urinprov från Yenna som skulle iväg på odling och får veta resultatet imorgon.
Undra om det hade varit möjligt på ett större ställe? Slinka in mellan två bokade tider.
I förebyggande syfte fick hon en spruta med antibiotika och vi fortsätter med tabletter om det visar att det är några bakterier.
Summan av kardemumman slutade utan ev tabletter på 276 kronor.
Men tänk vilken tur att det var onsdag, annars hade vi varit tvungen att åka till Kalix och hade garanterat inte hunnit till jobbet !!!
Håll tummarna att det inte är något med henne....
Min absoluta mardröm är att hon ska få livmodersinflammation. Hemska tanke!!!
Löpet är nu inne på Dag-9 och hon blir mer och mer "såsig" i huvudet.
Inkallningen som vi nötte tidigare är totalt bortblåst.
Skogspromenaden i blåst och regn var precis vad jag behövde, tack snälla AnnaLena för att du "drog" med mig ut, det kan jag behöva en mycket hård spark i röven för att ta mig ut...
Godnatt och sovgott
//Linda
Tandläkaren =(...
Jag ber sååå hemskt mycket om ursäkt, men jag kan inte riktigt med tandläkare, eller det är ju inte själva personen jag inte kan med, utan bara tandläkare.
Kanske svårt att förstå vad jag menar?!
Hade tid nummer tre idag, och denna gång höll jag inte på att svimma då stolen började hissas upp efter behandlingen det gjorde jag nästan förra gången, otäckt!!!
Eftersom att jag tar bedövning så gör det inte det minsta ont, ändå är jag döds spänd ända från stortån till nacken.
Fast jag vet att det nte gör ont, varför?!
Min förståndiga röst säger:
-"Linda nu är du löjlig, du vet ju att det inte tar ont, slappna av, du är ju löjlig, jaha vill du svimma och bli till åtlöje, slappna av"...
Men kroppen lyder inte dessa förståndiga tankar för fem öre, jag ligger på dennna stol med alldeles spänd kropp, försöker slappna av från iallafall knänen eller midjan, men det går inte...
Nåja nu är det ett tag till nästa gång, skönt...
Vi har hemskt fina rara tandäkare här i Överkalix som gör ett suveränt jobb!!!
Det är bara jag som är lite fjasig.
Fridas klass har haft Lucia firande til föräldrarna idag, de är så himla duktiga allihop.
Långa verser och många sånger hade de tränat in.
Tomteflicka - Frida 9 år.
Luleå imorgon med AnnaLena och inhandla julklappar, roligt roligt.....
//Linda
Kanske svårt att förstå vad jag menar?!
Hade tid nummer tre idag, och denna gång höll jag inte på att svimma då stolen började hissas upp efter behandlingen det gjorde jag nästan förra gången, otäckt!!!
Eftersom att jag tar bedövning så gör det inte det minsta ont, ändå är jag döds spänd ända från stortån till nacken.
Fast jag vet att det nte gör ont, varför?!
Min förståndiga röst säger:
-"Linda nu är du löjlig, du vet ju att det inte tar ont, slappna av, du är ju löjlig, jaha vill du svimma och bli till åtlöje, slappna av"...
Men kroppen lyder inte dessa förståndiga tankar för fem öre, jag ligger på dennna stol med alldeles spänd kropp, försöker slappna av från iallafall knänen eller midjan, men det går inte...
Nåja nu är det ett tag till nästa gång, skönt...
Vi har hemskt fina rara tandäkare här i Överkalix som gör ett suveränt jobb!!!
Det är bara jag som är lite fjasig.
Fridas klass har haft Lucia firande til föräldrarna idag, de är så himla duktiga allihop.
Långa verser och många sånger hade de tränat in.
Tomteflicka - Frida 9 år.
Luleå imorgon med AnnaLena och inhandla julklappar, roligt roligt.....
//Linda
Löpröven...
jag säger bara:
- "Fyyy Faaaan, vad det luktar illa".
Ska jag passera hennes bur är det bara att dra ett djupt andetag och hålla andan, annars kräks jag.
Det bästa med löpet är att det är övergående.
Inte kan jag komma ihåg att det luktade så här illa.
Nää, nu ska jag gå och duscha Yenna "där-bak" och använda något lukta gott schampo =).
"Blod är tjockare än vatten"...
//Linda.
Att sila mygg...
.. och svälja kameler!!!
Igårkväll hade jag en alldeles ensam kväll i mitt hus.
Henrik var på brankårsfest och alla barn var i strömlösa Jockfall.
Efter jag skjutsa H på fest hyrde jag en film, min bästa man (eller nått sånt) såg på den med ett rör pringles och coca cola, efter det gick jag på en promenad runt Bränna i ganska mycket snö, oplogat som bara den...
Då jag vänt och var på väg mot Norra Tallvik möttes jag ett gäng fjortisar på skoter och nu talar jag inte om någon gammal yamaha eller lynx utan någon nyare skoter som säkert har en topphastighet på ca 100 km/h, minst.
Dessa gossar gjorde mig så förbannad, sladdandes och inget vett i skallen körde de som om de stulit skotrarna och är inte föräldrarna till dessa pojkar mer rädd om sina barn än att de köper dessa maskiner till småskitar?!
Det är ju helt normalt att låta ett barn, som inte har en chans att parera eller räta upp en skenande skoter, köra runt på bostadsområden efter gångvägar och vanliga vägar.
Men att de ska flytta upp till högstadiet i elva årsåldern är helt omöjligt då det är mindre barn vi talar om eller inte får busskort utan måste gå/cykla till skolan...
Snacka om att sila mygg och svälja kameler.
Eller är det samma fara att skjutsa barnen till slalombacken och låta dem åka utförs en hel dag?!
Om olyckan är tänkt att vara framme kanske den drabbar en hur som helst.
Emo verkar ju vara inne just nu, det verkar vara inne att vara deprimerad och hipt att skära sig, det är något jag inte heller förstår.
Män över 65 år är den grupp som utför mest självmord, inte ungdomar som man kan tro.
Dessa män ingår inte i något emo skulle jag tro.
Nu ska Flex vara i Jock en vecka ungefär, för jag börjar bli rädd för att han ska sätta på Yenna.
Denna vecka ska jag försöka ta tag i lydnadsträningen med Yenna, hon är ganska ouppfostrad, tyvärr....
Husrenoveringen är i full gång - igen!!!
Golv- valnöt och tapeter är beställd, men vi blev inte lovade att golvet skulle hinna komma före jul, typiskt.
Gipsskivor ska sättas upp och vissa eluttag ska flyttas ner och andra ska "dödas", sen är det bara upp med tapeterna och invänta golvet, håll tummarna att golvet kommer på tisdag den 23 december, då finns det en liten chans att tv-rummet är klart till julafton, hoppas hoppas!!!
Hoppet är det sista som lämna människan...
Allt för nu!
//Linda
Igårkväll hade jag en alldeles ensam kväll i mitt hus.
Henrik var på brankårsfest och alla barn var i strömlösa Jockfall.
Efter jag skjutsa H på fest hyrde jag en film, min bästa man (eller nått sånt) såg på den med ett rör pringles och coca cola, efter det gick jag på en promenad runt Bränna i ganska mycket snö, oplogat som bara den...
Då jag vänt och var på väg mot Norra Tallvik möttes jag ett gäng fjortisar på skoter och nu talar jag inte om någon gammal yamaha eller lynx utan någon nyare skoter som säkert har en topphastighet på ca 100 km/h, minst.
Dessa gossar gjorde mig så förbannad, sladdandes och inget vett i skallen körde de som om de stulit skotrarna och är inte föräldrarna till dessa pojkar mer rädd om sina barn än att de köper dessa maskiner till småskitar?!
Det är ju helt normalt att låta ett barn, som inte har en chans att parera eller räta upp en skenande skoter, köra runt på bostadsområden efter gångvägar och vanliga vägar.
Men att de ska flytta upp till högstadiet i elva årsåldern är helt omöjligt då det är mindre barn vi talar om eller inte får busskort utan måste gå/cykla till skolan...
Snacka om att sila mygg och svälja kameler.
Eller är det samma fara att skjutsa barnen till slalombacken och låta dem åka utförs en hel dag?!
Om olyckan är tänkt att vara framme kanske den drabbar en hur som helst.
Emo verkar ju vara inne just nu, det verkar vara inne att vara deprimerad och hipt att skära sig, det är något jag inte heller förstår.
Män över 65 år är den grupp som utför mest självmord, inte ungdomar som man kan tro.
Dessa män ingår inte i något emo skulle jag tro.
Nu ska Flex vara i Jock en vecka ungefär, för jag börjar bli rädd för att han ska sätta på Yenna.
Denna vecka ska jag försöka ta tag i lydnadsträningen med Yenna, hon är ganska ouppfostrad, tyvärr....
Husrenoveringen är i full gång - igen!!!
Golv- valnöt och tapeter är beställd, men vi blev inte lovade att golvet skulle hinna komma före jul, typiskt.
Gipsskivor ska sättas upp och vissa eluttag ska flyttas ner och andra ska "dödas", sen är det bara upp med tapeterna och invänta golvet, håll tummarna att golvet kommer på tisdag den 23 december, då finns det en liten chans att tv-rummet är klart till julafton, hoppas hoppas!!!
Hoppet är det sista som lämna människan...
Allt för nu!
//Linda
