Min lydnadsträning...
Momenten i lydnadsklass 1 har jag försökt träna in med först min schäfer, Jebas Goliat, honom kunde jag starta ettan i Malmen -99 med det räckte bara till ett tredje eller andra pris.
Jebas Goliat 2001.
Goliat var en jätte mysig schäferhane, men tyvärr sålde jag honom i och med separationen, vilket jag faktiskt kan ångra än idag. Men just då tyckte jag att det var det bästa beslutet, att omplacera...
Sen blev det Rika, Phafos Eloitte, som jag hade -03, men hon var ju så himla rädd för karlar så det gick ju inte att tävla med henne, men hon fick en ganska bra allmänlydnad!
Hon fick somna in på grund av hennes dåliga mentalitet.
Henne tog jag då hon var ca ett år gammal som en omplaceringshund som tyvärr blivit hanterad av dessa hundmänniskor som tror att allt måste slås in i hunden.
Flex blir fem år i november och honom har jag tränat med halvhjärtat och inte kommit någonstans med inom lydnadstävlingar.
Jag har startat med honom i ettan, fast jag vetat att han är helt ofärdig och det kommer jag aldrig att göra om!!!
Yenna är drygt ett år och henne har jag inte ens börjat med på riktigt.
Är det så att jag inte har den kunskapen att träna hund eller är det så att jag egentligen inte vill lägga ner den tid som krävs för att kunna tävla?!
Jag tror att man måste ha ett mål med sin träning och delta på olika föreläsnningar och kurser för att få motivation att fortsätta med sin hundträning.
Ikväll är en föreläsning om jakthundar som jag verkligen hade velat gå på men då har jag andra måsten ikväll så det sket sig =(.
Annars borde jag läsa lite jägarexamen, omskola ca 100 plantor och putsa tio fönster men jag känner att jag vill inte!!!
Efter alla måsten och barnen har gått i säng blir det samma joggingtur som igår, ca 2.5 kilometer och ikväll ska jag orka hela vägen hem!!!
//Linda
Linda min vän, det låter ut som om du behöver en rejäl spa-dag, avkopplings-dag, egen-dag, göra-vad-du-vill-och-känner-för-dag.
Ta det lugnt och andas. Du hinner. Glöm alla måsten och ta vara på dig.
Kram C
ps. jag tycker i alla fall att du är duktig som orkar/hinner med både familj, hundar och planteringar mm mm mm.
Du kan vara lycklig att du iaf har lydnadsträningen i minnet... Med Tuva är det lite "hipp som happ"... Får några infall då o då... Men det roliga med Tuven är att hon gillar det när vi gör det lite "sporadiskt", men då jag drillar henne flera dar blir hon döless (fritt följ funkar INTE...hon rinner iväg...störigt!!) Är ju ingen tävlingsmänniska, men det är ju kul när man har en "lydig" hund...Tuvas säkringar kan ju sprätta ibland...men på det stora hela är jag väldigt nöjd med hennes uppförande =) Hang in there! Du har sunda värderingar, det kommer att ge med sig!
