flexis77

Ojojoj vad jag har fått skratta ikväll.

Medan Frida var på basket träning skulle jag passa på att gå på en skogpromenad med Camilla och alla hundarna.
Camilla hade hittat en ny väg som vi skulle testa ikväll, denna väg var lite närmare Bränna och man kunde gå längre.

Vi promenerade upp för Grelsbyberget tills vi kom upp på toppen, därifrån kunde vi se Boheden, Hultet och Vislakt.
Benen var lite möra och vi var lagom varm, lite uppför hela vägen och snöat litegrann så vi sjönk ca fem centimeter varje steg vi tog.
Hundarna skötte sig exemplariskt, Flex stojade på värre med Tekla och Yenna höll sig lite på sin kant då denna svarta schäferdam kom i full galopp...

Väl framme vid bilarna var det bara att inse att vi kunde inte vända utan var tvungen att backa ut till stora vägen, just innan vi far säger Camilla att hon inte är så bra på att backa, men bilen är så låg så hon törs inte vända där i djupsnön.

Efter ca 50 meters backande "halkar" hon ner i diket och sitter fast, mitt i kolsvart mörkret.
Jag sitter ju också där jag sitter eftersom att hon skulle backa före mig och vägen var för smal för att jag skulle kunna passera.
Oj så vi försökte få lös biljäveln, men den gick inte att rubba aset med handkraft.
Hennes sambo kör lastbil så han befann sig i Tärendö, så han kunde inte komma att dra upp henne.
Jag ringde Henrik för undsättning, men han kunde inte heller komma för ingen var hemma med pojkarna, men han skulle ordna några som skulle komma och dra upp oss.
Efter ca tio minuter kommer Simon och Micke, simsalabim var bilen lös och Simon fick backa ner bilen de 100 metrarna som var kvar...

Innan hon svängde ner till Grelsbyn messade jag henne "det är ju roligt nästan jämnt"...


En av våra promenader tidigare i januari...

Den förlorade sonen återvände hem idag, jag fick allt lov att hämta hem honom, med mutan att det blir dagis imorgon =).

//Linda