flexis77

En bild säger mer än tusen ord!!!

Se blicken på Flex.

Äntligen har jag fått möjlighet att träna med KF och vilken klippa han är, så duktig och mjuk med hundarna, en fröjd att få gå med och lära sig om jaktträning.

Ellie, 7 månader, var först ut. Hon är ju ganska ung och det behövdes mycket hjälp av föraren.
Flex satt uppknytt och satt och skällde hela tiden vi gick ca tio minuter, mycket frustrerande

Sen var det Flex tur, med massa prestationsångets tog jag lös honom och det kändes inte roligt innan vi startade.
Mycket riktigt så drog han långa slag i skogsterrängen... paniken i mig ökade då han fullkomligt sket i visselpipans ljud
Roger la om träningen för oss och vi gick ut på en oslagen äng, här fick jag jobba hårt med pipan för att han skulle komma på inkallningen, Roger tog över och visade mig och efter det gick det nästan klockrent!

Visst var jag tvungen att "hämta in" honom två gånger och visselpipan lät vid varje slag, men hans tempo och sökmönster var nästan perfekt. 
Mest chockad var jag då skottet gick av och Flex sätter sig vid signalen och ett kraftigt handtecken???
Satt och laddade för att få hämta in dummyn, men där tipsade Roger mig att hämta in själv, annars kan han sticka på skottet, eftersom att han är rätt het. 
Inga problem med att bära viltet, tog dock inte upp det självmant, utan då skott gick av och fågeln, gräsand, kastades snett framför oss.
Att träna fält med Flex var så otroligt roligt, se hur han jobbade i ca 30 minuter utan att sänka tempot, vilken hund jag har...


Yenna med full fart...

Det märktes att Yenna inte jobbat med dummy på ett tag syntes tydligt idag, hon var inte alls intresserad av dem i början, men då Fia och jag satte igång att kasta den mellan oss fick vi igång ett intresse och hon var med på noterna.
Viltet gick hon fram och nosade på, men bar det inte en meter...

TACK snälla kennelföräldrar för att vi fick komma till er idag och träna jakt!!!
Mitt intresse för att träna jakt är tillbaka starkare än någonsin, så kanske målet är att starta i jakt under 2009. 

Lördagen var det ju tänkt att pojkarna, Yenna och jag skulle gå på klickerkurs.
Lucas taimade ju in att skita ner sig hel och hållen 08:50, kursen började 9:00, så vi var ju ca fem minuter sena.
Kjell började med att ha en genomgång på ca en timme och pojkarna skötte sig ganska bra, dagens övning skulle bli att "klicka in" hundarna och få dem att backa, intressant...
Men jag hann inte ens ta ut Yenna från bilen ringde de om ett eftersök!!!
Lite bränd på det eftersök jag gått där vi bara kunnat konstatera bom tvekade jag innan jag åkte iväg.

Min kära vän AnnaLena ställde upp som barnvakt så jag kunde åka iväg med Flex och se om vi kunde hjälpa till.
Skytten väntade på oss och vi gick till skottplatsen, som var väl utmärkt.
Här kunde jag se tre olika spår, inget hår eller blod, eller något som kunde garantera att det var rätt ställe eller om det var en träff...

Flex ringade av skottplatsen och började spåra, en lugn och sansad spårning med några ringingar och vinklar, enligt skytten hade han sett djuret gå i samma båge som vi nu spårade.
Efter ca 200 meters spårning lyfter Flex huvudet och går lite på vind till höger, gör en stor ringning och kommer tillbaka till spåret som går till vänster, efter ytterligare 300 meter gick han över en väg och fick jobba på länge innan han gick tilbaka för att själv ta upp spåret igen, spåret fortsatte österut, jag kände mig hemskt osäker på vad det var han spårat, efter många om och men och hjälp av en i laget kom vi oss fram till den mindre tjuren som var skjutet.
Platsen där djuret ligger är max 50 meter från det Flex lyfter huvudet och tar vind, men på grund av osäkerhet väljer han att fortsätta spåra.
Jag var så lycklig att jag nästan börja gråta, min älskade hund fixade ett riktigt eftersök och jag kunde läsa honom.
Och detta bara några dagar efter han fixat sitt viltspårschampionat.
Jag är så stolt över honom just nu, min Flex!!!

Nu ska en trött Linda gå till kojs, tack och godnatt!!!
//Linda