Jag är så stolt...
över mig själv!!!
Tredje gången jag "spinnar" och idag fick jag den sämsta tänkbara cykeln, alldra längst fram.
Det fanns ju ingen möjlighet till att småfuska med sig själv, alltså det var bara att ladda för fullt och trampa sig igenom passet, 45 minuter långt.
Vid femton minuter var det dax för snabba ettor, tvåor och treor, det var nu jag började känna att kycklingbitarna jag ätit till middag ville komma upp =), men det var bara att trampa, jag skulle inte sätta mig framför alla andra. Inte en chans!!!
Efter detta kunde, eller vågande jag inte dricka mer vatten, rädd för att kräkas...
Nästa dödskänningar kom då det var åtta minuter kvar och vi hade klättrat och det var dax för lite nedförsbacke...
Här kändes det nästan som om jag skulle svimma, men inte det inte (man svimmar inte så lätt).
Det tyngsta kom med 3.5 minuter kvar, men eftersom att jag varken spytt, svimmat eller dött så satsade jag järnet och orkade igenom hela passet, genomblöt i svett, men stolt som en tupp!!!
Tidigare idag har pojkarna och jag varit på en promenad med hundarna och det var också bra gjort av oss, imorgon tror jag att det kanske blir en promenad med grannen eller/och picknick på utsiktsplatsen på Brännaberget, låter väl ut bra?!
Nää nu rinner svetten ner efter ryggen, inte alls frächt, dax för en dusch och sen lyxfällan =).
Guds frid på er alla...
//Linda
Men Linda! Cyklarna längst fram är de bästa! Fy fasen för att sitta på gammelcyklarna längst bak.
Har precis kört ett 30+core och det kändes så himla kul att se deltagarna svettas och flåsa =)
Åhh, shit så duktig du är!!!
Jag blir så impad, hur hinner du?
Häftigt!
Vårt bullbak var väl inspirerat av kanelbullens dag! ;-)
