flexis77

Söndag den 27 januri.

Lördag kl 16:00 åkte jag upp till Lappberget för att ta mig och Flex en skid/springtur.
Eftersom att slalombacken stänger fyra, tänkte jag att då är det ju inte så många andra där, alldeles rätt gissat av mig, ingen annan var där, yippie.
Satte på lite blåvalla och drog vingligt iväg.
Men mot allförmodan ramlade jag ingen gång!!!!
Alltså jag tappade balansen ett par gånger och ena skida "fastnade" i ett av spåren medan den andra skidan i det spår som svängde, jag gick nästan ner i spagat =).

Min tanke var då jag startade att åka 1.5 km två gånger, detta för att slippa alla branta nerförs backar, men kom fram till att det var lika bra att ta trean, annars kanske jag bara skulle ha åkt 1.5 km.
Då jag närmade min fruktade backe, som går lite som ett U, först nerför, en vändning och sen uppför, skulle jag försöka bromsa farten med stavarna ?! satte ena staven framför mig och den högg fast och slog upp i revbenet, ajjjj, vad det tog ont!!!
Än en gång skrek jag till och hoppades att ingen annan var i spåret och hörde eller såg mig.

Väl i mål efter ca 30 minuters åkning och blodsmak i halsen konstaterade jag att det gått riktigt bra och detta måste vi ju göra om.
Flex var en j_vel på att dra, jämnt och fint.
Eftersom att jag cyklat med honom en del så vet han att det är inte läge att stanna och små pissa här och där, och det är ju bra.
På vägen hem kunde jag konstatera än en gång vilken underbar plats vi valt att bo på...

Ikväll är det dax för lydnadsträning i Vännes, vi var inte förra veckan, men ikväll ska vi.
Flex behöver det.
Jag ska göra klart innan jag åker vad jag ska träna på, det lutar mot läggande, kontakt och hopp.
sen ska vi ju bara umgås med alla andra, under kontrollerade former ( i koppel ) och jag tänkte hinna dricka kaffe och prata massa hundsnack =).

Flex har det lite jobbigt just nu, eftersom att vår vackra granntik håller på att börja löpa, det går inte att ha honom lös ute på gården och tro att man kan "snabb rasta" honom eftersom att han bara sitter på bron och trånar efter hennes gård.
Inne ligger han med nosen i ytterdörrens nederkant och piper/gnäller, inget kan slita honom från ytterdörren, nästan inte ens maten.
Jag håller på att bli galen på honom!!!

Äntligen börjar vi märka att vi går mot ljusare tider.
Idag har vi - 23 grader och solen tittar fram det är så ljuvligt....

Kvarnvägen...


Alla våra sjuklingar börjar äntligen bli friska, det var en långvarig sjuka vissa av oss drabbats av, feber i fem
dagar.
Tänk att jag klarade mig även denna gång.

Tack och Hej...
.:Linda:.