10 års jubileum...

I november 1999 föddes de första valparna efter prefixet High Score.
Detta firades med en heldag i Stockbäcken, allt gick i hundenstecken =).
Supé och mingel i kennelbaren långt in på natten.

Flex är ju kung på jaktträning, synd bara att hans matte inte är lika bra.
Så vi provade på Line-up, linjetag och avlämningar.
Flex är så duktig att jag känner;
Fan ska denna juvel inte satsas på för att jag inte har kunskapen?!


foto: Ann-Sofie Öhman.

Sussie och jag hade äran att få en liten privatlektion av Roger, vi skulle kolla färdigheterna i enkelt vatten, men det var en bit ifrån godkänt!
Nu bor tre måsar i min frys och tanken är att komma igång och träna avlämningar med dessa...
Mitt mål är att klara av enkeltvatten under våren/försommaren.

Yenna har också en jävla fart i apporteringen och betydligt lugnare passivitet, för i passiviteten brister Flex.
Ett tips från en duktig instruktör, Erica Berglund, var att sätta skinkost på hans framben och låta honom slicka bort det samtidigt som jag var honom nära, detta ska vara lugnande signaler...
Men på viltet var hon inte riktigt lika duktig med och jag hade tränat Flex hela dagen och gav inte Yenna den chans hon var värd.


foto: Ann-Sofie Öhman.

Yenna fick prova på att gå ett viltspår, det gick sakta, ända fram till spårslut, hon är sååå duktig.

Nu ska jag köra hemåt, pojkarna och jag har varit med mamma och systeryster, trevligt trevligt...

//Linda

Jag hann precis...

tänka tanken:
JAAA men se vad bra sönerna leker med varandra lugnt och stilla körandes med varsinn bil mitt på köksgovet, värsta idyllen för en småbarnsmamma med relativt tätt mellan barnen.


Sekunderna innan attentatet =).


Just då brakar helvetet lös och Oscar drämmer till Lucas med en brandkårshellikopter och Lucas svarar med att ta sig ett ordentligt bett på Oscars överarm och det fjärde världskriget är i gång...
Det är såååå rart med barn!!!

På schemat idag står Bullbak med systeryster.
Vi har lånat mammas 70-tals köksassistens i kulören gul/brun, så det kommer att går behändigt att fylla frysen med bulla. Tänkte prova på att göra några med blåbärsfyllning, det kan ju bli gott.                                                
Matilda har skrivit en handlingslista, så hon kan fortsätta med sitt bakande, jag tror det lutar mot en morotskaka eller kärleksmums denna gång. Hon är så duktig på att baka och att städa upp efter sig!

Och jag tänker då inte bli sjuk!!!

//Linda.


Höstpromenad.

Idag har jag lämnat pojkarna på dagis två timmar före jag började jobba, eftersom Oscar protesterar så då han börjar sent...
Dessa två timmar tillbringade jag i skogen med mina hundar.

   
Flex på Halljärv...

Efter spåret passerar man ett sandtag, jag kastade pinnar för att få dem att jobba i sanden.



                        

En skön och välbehövlig promenad!

Efter jobbet åkte jag till AnnaLena och drack en kopp te, det var länge sen jag såg henne, men så är det ju då man jobbar.

Nu väntar dusch och säng...

Rättelse.
Alldeles riktigt Barbro, alla schäfrar är ju inte magra jag drog alla över en kam...

//Linda.

 

 

 


Skendräktig....

INTE JAG, men hunden =).
eller jag kanske också har en typ av skendräktighet, det förklarar mitt humör?!

Yennas ordination på denna skendräktighet är cykling 30 minuter varje dag (jag har anställt Matilda till detta med mkt dåliga arbetsvillkor) och indragning av mat, nu får hon "bara" 4 dl foder per dag, purina proplan...
Det är tydligen viktigt att se då hon är på väg ur denna skendräktighet, för då måste man öka på maten igen, annars blir hon mager och ful...

Yenna har lagt på sig lite extra hull (frk Pajala säger att Y är fet, men hon jämnför ju med dessa magra schäfrar), sen bäddar hon allt som är gjort av tyg, mattor, soffor och andra textiler, hon jagar efter mat och tjuvtar maten som ligger i hennes höjd.
Sista tecknet på att det inte riktig är som det ska är att hon är himla trög!!!
Man kan riktigt se hur hon står och dumglo samtidigt som hon funderar ut vad som förväntas vad hon ska göra...

Läxan från allmänlydnaden var att befästa kommandot LIGG, men det går inte allt för bra för hon hinner glömma mellan gångerna, sen kan hon ju inte ligg på kommando..
Kvinnfolk?!


Foto: Matilda Larsson

.........................................

TACK för tipset Czy, kanske är det ett riktigt spinningpass jag behöver för att rensa ur all dålig energi jag har i kroppen, för vila och avkoppling verkar inte vara rätt medicin denna gång...

Jag jobbade med Åsa förra veckan och kom på att hon har jobbat inom samma branch i ca 20 år och två aktiva barn och en sambo som jobbar borta veckorna och denna människa klagar aldrig.
Hon lägger ner sin själ i sitt jobb och är alltid trevlig med arbetskamrater och boenden, hemma ställer hon upp och är en engagerad förälder.
All heder till denna människa!!!

Jag måste skärpa upp mig i mitt gnällande, för jag ska vara tacksam för det jag har och det är ingen annan än jag själv som väljer att jobba heltid, idagsläget är det många personer som skulle vara mycket glada om jag gick ner  tid.
Men i dessa bistra tider känns det säkrast att gå heltid, ifall det blir mer indragningar.
Sen är det otroligt skönt att ha kvar pengar på kontot när månadens lön kommer, man har inte slut pengar i mitten på månaden och att kunna unna sig själv och familjen olika saker.

Dygnet kommer alltid att ha bara 24 timmar och det är ju inget nytt med det, det gäller att prioritera om -igen.

Var rädda om varandra!!!

//Linda




Abisko...

Jag brukar alltid skriva "Borta bra med hemma bäst", men jag kände faktiskt att jag ville stanna i Abisko några dagar till!

 
Abisko 20 september...

Fredag morgon packade vi, barnen och jag in oss i mormor och farmors bilar för en weekend i fjällen.
Planen var att bara strosa omkring och må gott, och det är precis vad vi har gjort.

Fredag gick "kärringarna" och labradorerna efter Kungsleden, medans vi andra irrade omkring vid Abisko båthamn, pojkarna vandrade på i sin takt, vilket inte var allt för snabbt men vi hade ju inte bråttom någonstans.
Frida, Oscar och jag tog en skön bastu medan de andra lagade middag- Lax och färsk potatis.

Vid 22-tiden var det tyst i stugan och alla sov gott =).
En av anledningarna till den tidiga kvällen kan ha berott på att stugorna saknade tv, det var ovanligt men egentligen mycket bra. Tv ser vi nog mycket på hemma.
Hundarna som suttit i bilen hela dagen hade ganska mycket spring i benen.



Vattnet i bäckarna är grönaktigt...

05:10 vaknade Oscar som fort såg till att alla andra också var vakna, alla utom Matilda (bränt barn skyr elden). Linbana stod på dagens schema, en tur som gick 900 meter över havet.
En skräckupplevelse för mig som är en aning höjdrädd.
Vägen upp åkte jag och Oscar med varandra och han var så duktig och vara alldeles stilla och sa: "mamma det här går bra", kloka lilla människa <3...
Min rädsla skimrade nog igenom mitt skal.

Väl uppe på kalfjället blåste det garnkallt och regnade spik, mindre mysigt...


Oscar gör vinterns första snöboll.

Matilda och jag drog vinstlotten och fick gå ut med hundarna utan pojkarna =).Vi gick efter kungsledan och passade på att kasta lite dummy till dem och det gick mycket bra!
Fina inlämningar av Flex och Rocky, juniorerna flamsade runt.
Nästan två timmar var vi ute, lovley.

Tidig morgon betyder tidig kväll i vår familj...
Eftersom Lucas hoppade över lunchvilan somnade han sittandes i fåtöljen klockan 17:40.


Lucas i Abisko.

Stugan skulle vara städad och utcheckad till klockan 10:00, så vi hann inte göra så mycket annat.



Torneträsk.

Vi stannade efter vägen, Torneträsk båthamn och hade picknick.



Matilda, Flex, Frida och Yenna.

//Linda.


Klövspårning...

Efter några eftersök utan blod kände jag att vi måste träna på spårning utan blod.
Jag måste också träna på att lita på Flex.

Så idag hade jag ett ypperligt tillfälle att lägga spår.
Eftermiddagen skulle tillbringas utomhus med jobbet så på min lunchrast passade jag på att lägga ett spår med bara klöven dragandes bakom mig.
Jag snavade runt i skogen ca 1 kilometer, gjorde åttor och tillbaka spår, gick upp på ett hygge och ner efter ett större dikt.
Jag försökte verkligen göra det riktigt svårt för Flex, hyggen är hans svaghet och i samband med vatten blir han lite störd och vill bada.
För att inte tappa bort mig själv helt och hållet satte jag ut snitslar vid dessa "åttor" och vinklar.

Sen fick spåret ligga drygt två timmar.

Spännande att se hur han skulle "nysta upp" detta eftersök =).

Han spårade på som om det var på riktigt, ojämn hastighet och lite okoncentrerat, MEN han tappde aldrig spåret inte heller gick han över till något annat spår.
Hygget blev lite svårt för honom och det blev att han genade, men kom till rätt spår iallafall.
Spårslut bestod av en näve köttbullar och en stor klöv.
Första smaskade han i sig alla köttbullar sedan bar han stolt sin klöv ända fram till bilen.
Morskans vilken bra hund jag har och jag kände igen hans spårning från tidigare eftersök, jag måste lära mig att tro och lita på min hund!!

Annars springer livet iväg som vanligt...
Känner mig ganska sliten just nu, det har "ploppat" upp ca fem klasar munsår runt min mun och det är ett säkert tecken på stress hos mig, men vad jag kan göra åt det vet jag inte...
Jag har ingen aning om hur jag ska få livet att lugna ner sig?!

//Linda.

Flex godkänd terapihund!

Då har jag fixat ett jobb till Flex, han ska bli springvikarie inom vården =).
"sådan hund sådan matte"...


En hälsning på den "konstiga" gubben...
Foto: Anna-Lena Nilsson Kaati.

Han fick genomgå ett litet test för att se om han är lämplig att "umgås" med funktionshindrade, handikappade och dementa personer.
I testet ingick hantering, ljudkänslighet, reaktion på en stor farbror som gick med kryckor, hur glups han är i godisbelöning ect.

Före vi skulle på studiefrämjandet var jag i skogen med Petra och hennes familj.
Hundaktiviteter stod på schemat.
Till Flex kastade jag ut fem dummyn i en "ruta" på ca 100 * 50 meter och lät det ligga medans jag gick ett 100 meters spår till Yenna med korv i slutet.

Flex apporterade in samtliga dummysar och hade ett riktigt fint lämnande, alltså direkt i min hand.
Yenna smög sig in i skogen och spårade sig till sina korvar.
Båda hundarna skötte sig skitbra och jag känner mig mycket nöjd med dagen som hundägare till dessa två små älsklingar.

Vi i Norrbotten har haft en underbar höstdag idag....

Vi hann med en liten skogspromenad på Brännaberget.

Nu ska jag gå och slappa i soffan medans killen tar hand om älgkött =).

//Linda


Spårning m långörat...

Petra fick med mig ut i skogen på veckans enda lediga dag, och det tackar jag henne för!!!
Så jag packade med hundar och pojkar och åkte ut i skogen.
Camilla och Tekla var också med, det var så trevligt så.
Kaffe och fika medans spåret fick ligga, mums...

Spårning stod på programmet, så jag la ett personspår med tre pinnar och en vinkel som fick ligga 40 minuter.
Spåret gick bra, MEN han "duttade" bara på pinnarna (missade dock en helt och hållet).
Hemläxa till nästa gång är att leka med pinnarna så de blir intressanta att leka med.

Yennas hemläxa från allmänlydnaden är HIT.
Vi jobbar på det och det flyter på ganska bra.

Jag har legat på latsidan med joggning så jag har allt fått höra från några håll att Yenna allt blivit tjock och det är ju inte alls trevligt, vad ska KM:orna säga?! =).
Igår har jag varit på Lappberget och avverkat 5 km på inlines och joggade 3 km efteråt, idag vågade jag mig till Halljärv och promenerade 5 km med stavar, hejja Linda!!!
Just i detta nu visar stegräknaren på 19 107 steg...

Imorgon har jag delad tur så jag tror att det blir Lappberget under mina "fri-timmar".

//Linda.

Position, position och position....

I tre år har jag träna fel med Flex då det gäller position och nu håller jag på att träna om honom.

Vi har börjat från steg ett, alltså leda in honom med en överdriven handrörelse och klicka precis vid rätt position.
Det går så sakta och det gäller för mig att inte gå fram för fort.
Sen för att jag inte ska bli tokig så varvar jag med att träna in halva momentet av Hopp och Inkallning.
Jag vill ha hög fart i dessa moment.

Idag provade jag på platsliggning med skott (med Flex) och det gick bra.

Yenna har börjat allmänlydnadskurs med och vi har gjort första läxan och det känns väldigt roligt att kursa igen.

Nu när jag jobbar heltid händer det inte så mycket annat i mitt liv.
Jägarexamen har strandat i och med skyttet, jag har inte skjutit upp ännu och lär inte få göra det de här närmaste veckorna.
Vi kanske får göra något eftersök denna vecka...

Killen har åkt iväg på jakten så jag blir allena inatt och några nätter framöver, men det är ganska skönt.
Ligga själv i soffan och pilla mig i naveln och ha det gott =).

//Linda


RSS 2.0